Hej Hej.

Tror ni att han vet vem det är som tittar på honom?

Musik.

Den här låten får mig att tänka på:

Nykär,

åka bräda och

Brad Pitt halvnaken.

Underbart.

Ska nog ta och lyssna på den en gång till.

Vädret.

Jag är besatt av tanken att det aldrig kommer att bli varmt igen. Tänk om det alltid skulle se ut såhär, då skulle jag frysa ihjäl på en gång.

Dunderhonung.

Jag har gjort eget fruktbröd, som blev så gott att det var helt sanslöst. Det bästa är att det inte tog någon tid alls och att 3-åringen älskar det som godis. Så nu kan jag lugnt säga hej då till dyra fabriksbakade limpor och göra hela veckans ranson på söndagskvällen.
Recept hittar ni här. (Jag har modifierat receptet något genom att tillsätta torkade aprikoser och tranbär)

Minnet är bra men kort.

Kan ni komma ihåg att det såg ut såhär för snart 4 månader sedan? Kan ni tänka er att det kommer att se ut så igen? Jag har svårt att göra det, har svårt att tro, komma ihåg och förstå att detta hänt och kommer att hända varje år. Kanske är jag till hälften guldfisk, men när jag ser bilder på årstider som varit eller komma skall så känner jag; 'Ååå, här har jag aldrig varit förut!' och det är underbart.
(Bilderna tagna med mobilkamera)

Vad är nu detta?

Hur är det tänkt att vi ska överleva? Iband låter det som om isbitar faller från himlen.

Inte så stor lust att gå ut idag faktiskt..

Att sova.

Min äldsta son älskar att sova (jag vet, vilken tur vi har). Han somnar på de konstigaste ställena, vilket jag blev påmind om när jag rensade mobilkameran..

Nej, han har inte narkolepsi. Gillar helt enkelt att sluta ögonen och ta en nap.
För oss vuxna innebär det oftast ett gott skratt och en rolig historia att bidra med på den kommande studentskivan..

Hjärnaktivitet.

Så, tillbaka till skolan. När jag kom dit märkte jag hur intensivt jag fokuserat på mina barn under det senaste 6 månaderna.. Hur var det man gjorde nu igen?
Efter ca 2 minuter var jag tillbaka vid rodret igen, som tur var. Och intressant var det!
Den här terminen ska jag läsa 3 olika kurser, mest på distans. Och så ska jag ta en kurs i det polska språket så att jag iaf ska kunna förstå vad sambons släktingar säger när vi träffar dem.
Nu tror ni att jag har tagit mig vatten över huvudet, men icke. Jag fungerar bäst så här. Jag har ett schema för när jag ska läsa och när jag ska äta och sova och dricka te. Och jag gillar det. Jag märkte för några år sedan att min hjärna kan ta in oerhört mycket mer information än vad jag tidigare vetat om. Och detta skänker mig så enormt mycket tillfredsställelse att jag kan inte sluta.
För den som blir nervös över vem som ska ta hand om barnen så kan jag meddela att sambon kommer att ta över föräldraledigheten, vi kommer att vara hemma mycket tillsammans och det blir nog väldigt mysigt!
(Bilden är tagen med mobilkamera)

Då får jag väl göra det själv då.

Jag vill ha t-shirtar med fina tryck som går att använda både till vardags och till fest.
Hittade inga.
Öppnade photoshop, hittade lite fina mönster på nätet, klippte och klistrade, vred och vände. Och så här blev det:

Nu behöver jag bara en t-shirt att trycka det på. Helt underbart att få göra något själv för en gångs skull. Nu kan ingen stoppa mig.

Ta på sig andras skor.

För att förstå människor måste man sätta på sig deras skor. Alla människor vill göra på ett sätt men ibland blir det på ett annat. Situationen ändrar vårt beteende.
Ofta utgår vi från oss själva när vi analyserar andra och det leder oftare till projeceringar än till verklighetsförankrade förklaringar.
Vi kan lära oss mycket om andra genom att försöka inta dennes omvärld, se situationen genom den andres ögon, försöka applicera den informationen som vi har om individens insida. Men vi kan aldrig veta allt.
Min bebis spenderar mycket tid under babygymmet där kulörta ting dinglar ovanför hans huvud.
Jag undrar hur det känns.

Latmaskarnas dag.

Idag ville den äldre sonen inte ta av sig pyjamasen. Konstigt tyckte jag. Feber? Nej.

Han måste ju vara sjuk på något sätt, eller? Så kan man ju inte göra. Gå omkring i pyjamasen alltså. Vi måste ju måla och gå ut och dega och.. och..

Efter en stund kom jag på att jag själv har sådana dagar då jag bara vill ligga på soffan, i nattlinnet, och kolla på film, så varför skulle inte han vilja det? Vad är det egentligen som är så farligt med det? Med tanke på att det faktiskt inte ens blev ljust idag så är det aboslut inte underligt att min lilla treåring valde att vara en äkta latmask hela dagen, och jag skulle vilja tacka honom för det; Tack Oliver för en riktigt lat och mysig dag!

Lyx.

Att få lägga lite tid på sin frukost händer inte så ofta. Idag fick jag tillfälle att göra det, eller snarare, jag tog mig tid. Det blev super gott! Bättre start kan man inte få.

Solen sken så vackert på min bebis att jag inte kunde hålla kameran borta. Lite svårt att pricka honom när han satt i min famn, tacka gud för auto-focus.

Att ha eller inte ha.

Jag vill ha så mycket. Så många saker skulle få följa med mig hem om jag bara hade pengarna och utrymmet. Men vad är meningen med det? Vad ger det mig?

Oavsett butik finns det alltid något som jag skulle vilja ha, men hur mycket behöver jag egentligen det om jag, när jag entrar nästa butik, helt har glömt vad det var och istället hittar nya saker. När jag kommer hem är jag bara förvirrad. Inte särskilt givande..

Inte bara fin utsikt.

Alla har nog ett favorit hörn i sitt hem, där färgerna stämmer, där det råder harmoni. Här är ett av mina ställen. Köksfönstret. Ögonen dras liksom dit när jag befinner mig i rummet. Lampan har vi hittat på myrorna, gardinen var en duk från början, granarna fick ersätta julstjärnorna i år och azalean en gåva från kära släktingar.

Illusion.

Idag drömmer jag om våren. Grönt och krispigt. Små blommor som tittar fram. Solen lyser utanför men våren är fortfarande långt borta. Jag passade på att utnyttja den underbara himlen för att skapa en illusion av vår och sommar.

Tänk att mina barn alltid ser världen från den här vinkeln. Inte underligt att de alltid är så glada.

Vackra självklarheter.

Himlen. Så fin att se på. Ibland suckar vi vid åsynen av den, ibland vänder vi ansiktet emot den, kisar med ögonen och ler. Alltid är den där. Idag har min himmel varit full av kontraster. Ljus och mörk. Lättsam och hotfull.

På samma nivå.

Jag lade ris i en gammal honungsburk för att den 4 månader gamla bebisen skulle ha något att pilla med medan jag lagade mat. På söndagskvällen hittade min sambo burken och lekte med den i säkert 5 minuter. Skakade, vände upp och ner på och granskade burken noga.
Nu tror ni att jag skriver detta för att håna honom, men icke. Detta är en av anledningarna till att jag älskar honom. Att försöka lösa livets små mysterier gör vi även som vuxna.
Och tänk, om han blir så tagen av en burk med ris, hur imponerad blir han då inte av mig!

Varm som solen.

Så här såg jag ut idag kl 07.30

Lite yoga på morognen är min nya grej. Det tar 6minuter för mig att göra 3 solhälsningar (jag e lite seg..) När jag var färdig hade jag uppnått den önskade effekten; var jag pigg, lagom varm och lite rosig om kinden, som om solen skinit på mig en liten stund. Oerhört skönt och rekomenderas därför varmt till alla morgontrötta som fryser och har svårt att komma igång.

Solen ratar mig dock, vilket är lite irriterande. När jag gjort denna uppoffring vill den inte ens skina berömmande över mig. Bara grått grått grått. Antar att det är knepet som gör att vi dyrkar den när vi välsignas av dess strålar. Jag längtar.

Jag vill träna men jag vet inte om jag har lust.

Där är dom. Jag vet det. Jag har till och med ett schema som jag kan följa. Mitt framför näsan. Men fortfarande är det lite jobbigt att ta tag i det hela. Måste bara... sen ska jag träna.

Min bebis verkar inte ha ärvt mina lata anlag. Fick tag på ett hopprep och tränade oavbrutet i 20 minuter. Hans nyfinkenhet är oändlig, inspirerande och får mig att se livet för vad det är. Man är aldrig fullärd, ständigt finns det saker att undersöka, problem att lösa och svårigheter att ta sig igenom. Skillnaden är att jag vet att det där är just ett hopprep och att det kommer att trilla ner på golvet om jag låter mina händer släppa taget.

Snö.

Snö som far runt i luften.

Så enkelt och samtidigt så otroligt komplicerat. Ett antal variabler måste stämma för att det ska kunna se ut så här utanför mitt fönster.

Som bäst är snöfall förstås när man är hemma, men en kopp te, choklad och tid för sig själv.

Ibland ser jag ingenting.

Nej, inte idag. Idag struntar jag i det där.

Riktar blicken ut genom fönstret istället. Där ute är det vitt, lugnt och fint.

En liten fågel äter av vår talgboll.

Efter en stund märkte jag att även fönstrena var i behov av en rejäl omgång. Så jag la mig på soffan och blundade.

Pannkakor, bebis och solsken.

Idag tittade solen fram.

Vilket underbart ljus, jag hade glömt bort hur det var.

Bebis tittade nyfiket på från sjalen när jag stekte pannkakorna,

jag undrar vad han tänkte.