Längta.

Det är underbart med foton. På en sekund kan man färdas tillbaka till ögonblick som man glömt för länge sedan fast de egentligen inte är så långt borta. Visst kommer jag ihåg att jag var där, men inte just de här ögonblicken. Och egentligen är det ju dom som räknas, dom som gör att jag kommer ihåg det hela som en trevlig resa.

Att bebisen befann sig på insidan har jag totalt förträngt, gräddvofflor, värme, solsken och kusinen med bebisen som vi får träffa allt för sällan. Känslorna spirar. Jag missbrukar nog gamla foton.