Du får se ett par sekunder ur min dag.
Små saker som vi inte anser viktiga men som fyller det mesta av våra liv.
Jag, två barn och sambo i en Stockholmsförort.
Min synvinkel.
Oliver kan vara lite svår att fånga med kameran. Men när han väl låter sig fotas så poserar han som en supermodell. Jag tror att den övre bilden är hans tolkning av "Blue steel". Finare kan i alla fall ingen bli!
Tänk om man kunde se såhär charmig ut när man flåsar sig igenom 20minuters crosstraining! Jag tror att han gillar klättring... och att bli fotograferad!
Mitt underbara lilla blåbär! Så glad och bestämd. Du vet minsann vad du vill. Tar mig i handen och visar "Där! Titta!", gungar så fort någon sjunger eller sätter på radion. Leker tittut bakom pappas t-shirt och säger "Hej Hej!". Vi älskar dig!
Vi tog med oss en termos med te, smörgåsar och det underbara höstvädret. Åkte till skogen vid stranden. Åt vår picknick under ett gammalt äppelträd på en äng. Livets guldkorn.
En utmärkt dag för ett skansenbesök. Höst i luften, solen värmer, orkester, djur, tågtur, godis och brända mandlar. Inte konstigt att vi blev lite trötta.
Dessa platser är en del av min vardag, vägen till tunnelbanan, trapporna på stationen och perrongen. Eftersom jag levt i den här miljön hela mitt liv, har den helt plötsligt blivit lite charmig. Samtidigt känner jag att det är dags för förändring...
Så helt plötsligt kan du äta frukosten själv. Jag säger till dig att du inte behöver använda skeden, jag kan hjälpa dig, men nej, du koncentrerar dig till max och fixar det själv och det mesta hamnar faktiskt i din mun. Bra gjort!
Ja, visst känns det i luften. Nu är den påväg. Jag längar lite, men med ett tungt hjärta. Jag älskar sommaren och tycker att det känns jobbigt när det är så lång tid tills vi ses igen.
Oliver blev en tiger och åkte lite olika karuseller. Lucas åt pannkaka med sylt och grädde. Jag och Daniel njöt av att vi fick vara tillsammans alla fyra. När livet återgår efter semestern tar det sin tid innan man vänjer sig med att vara ifrån varandra. Vi hör ju ihop.
Där sitter du min lilla bebis, pratar och pekar. Oftast förstår vi varandra, ofta skrattar vi tillsammans, läser och myser. Så himla enkelt och trevligt. Livet.
Underbart är att komma hem och göra chokladbollar med barnen. Mindre kul är att ha en chokladboll under foten, fastsmetad i strumpan.. Gott var det i alla fall.
Min vän gifte sig, hyrde ett slott, vi blev bjudna, fick bo en natt på hotell (utan barn!!), klä upp oss i våra finaste kläder, äta och dricka gott samt dela en mycket stor händelse i kärlekens tecken.